Lite kultur
I det lilla samhälle där jag växte upp fanns ett Folkets Hus. Det var byggt omkring 1920. Man hade lånat pengar från alla håll och kanter för att få ihop till byggkostnaderna och hade ett väldigt sjå med att få ekonomin att gå ihop. Det var en stor lokal. Längst ner vid dörren stod en stor kamin, som eldades med ved. Vaktmästarens hela lön bestod i att han hade fri bostad vägg i vägg med lokalen. Han bar in tonvis med ved för att elda kaminen.
Nu gällde det ju att utnyttja lokalen på allehanda sätt. Det var många slags muntrationer för allmänheten på den tiden. Mycket flera än vad det finns numera. Om det nu kommer ett sällskap och visar en teaterpjäs, så är denna pjäs så konstig, att det inte är mycket man begriper. Några som kallade sig ”Hillberg-turnén” visade då ”Fröken Julie”. Jag var inte och såg den, emedan jag inte hade de två kronor, som erfordrades för att komma in i lokalen. Jag var i femtonårsåldern. Ynglingar i artonårsåldern hade tre kronor och tjugo öre om dagen i lön på glasbruket.
Det ordnades med danstillställningar. Det kunde bli slagsmål framåt kvällen. Flickorna hoppade upp på sätena i rena förskräckelsen. Det kunde komma gäng från grannsamhällena. De ville bråka ibland. Men i allmänhet brukade de kraftiga ordningsvakterna klara upp det hela. Bland AK-arbetarna fanns det de som bråkade, men många var hyggliga.
En skådespelare, jag tror han hette Halvar Falk, brukade spela enmansteater. Han spelade alla rollerna själv. Jag minns, att han hade ”Erasmus Montanus” av Holberg på programmet. Alla var arga på den bildningshögfärdige Erasmus, som varit ute och lärt sig att jorden var rund. Jag minns hans förtvivlade fästmö ropandes: ”Min käre fästman, säg att han ä flat.”
En lokal förmåga skulle göra efter konststycket en gång. Han skulle läsa ”Bonden Paavo”. Det blev en del skratt i salongen, då han vid ett tillfälle råkade få grov röst, då han var hustrun Paavo och falsett, då han var bonden.
Det kom zigenare och slog upp sina tält. De var mycket populära. De hade egen orkester. Vi ungdomar tyckte att de spelade underbart. Jag minns, att jag önskade, att jag skulle ha haft så där kolsvart hår som de där flickorna, som spelade fiol och trumma hade. Vi tyckte, att deras liv verkade mycket romantiskt och intressant. Men det var kanske inte så roligt att bo i tält på vintern när termometern visade i det närmaste 40 grader minus.
Jag har läst om Fridas diktare, Birger Sjöberg att då kringresande teatersällskap kom till Helsingborg, hjälpte Birger Sjöberg dem med att skriva lokala kupletter; att sjungas på scenen. Sådant var nog rätt vanligt. Jag minns en gång, då det kom något slags rolighetsminister, att han hade träffat någon från samhället och fått tag i lite lokalt skvaller. Detta behandlade han från scenen i form av både poesi och prosa. Han hade inte den rätta förmågan, så det blev inte särskilt roligt och efter föreställningen kom de som varit på tapeten och ville göra upp räkningen med honom. Mannen var mycket olycklig och menade, att det minsann inte var så lätt att roa och underhålla en publik. De hade han förstås mycket rätt i.
Naturligtvis var det mycket bioföreställningar. Vi var lättroade och tyckte att ”Fyrtornet och Släpvagnen” var kolossalt underhållande. Man gladde sig oerhört, när man gick för att se dessa danska stumfilmsaktörer. Dragspelstävlingar anordnades ibland med deltagande av både proffs och lokala förmågor. En del av dessa dragspelare var av hög klass. Några av dem blev sedermera svenska mästare vid tävlingar. Hur man nu rättvist skall kunna kora en sådan.
Man hör ibland talas om Brazil Jack, cirkusdirektören, fadern till balettmästaren Theddy Rhodin och cirkusdirektören Trolle Rhodin. Även Brazil Jack kom till vårt Folkets Hus. Han var mångsidig musiker och trollkonstnär. Jag minns att han snöt tvåkronor ur näsan på skomakarens pojke. Han spelade ”Storm på Havet” av Beethoven på fiol och han kastade ett spelkort från scenen, så att det hamnade nere vid kaminen vid dörren. Sen ropade han: ”Kasta tillbaka kortet.” Kortet hamnade bakom den som försökte kasta. Sådana här saker roade oss i Folkets Hus. Nu sitter vi hemma och tittat på TV.
Troll