Att bilda en storkommun

 

Den lilla kommunen skulle upphöra. Den skulle uppgå i en storkommun. Den lilla kommunen har klarat de flesta bekymren i århundraden. Åtminstone hjälpligt för sina medborgare, men den moderna tidens krav gjorde att man måste gå ihop till större enheter.

Skolstyrelsen är samlad hos prästen, som är ordförande i styrelsen. Det är sista sammanträdet. I framtiden är det bara en person från den gamla kommunen som skall representera bygden i skolärenden. Styrelsen handlägger sina sista ärenden. Man har anskaffat en stege till en skola. Sträva uppåt skall man göra. Så har man reparerat en lärarbostad, och rektorn läser statistik över bygdens höga procent av simkunniga barn.

Ur arkivet har ordföranden tagit fram en gammal protokollsbok. Den är nött och sliten. Det äldsta protokollet är sedan l840-talet. Mycket har hänt sedan dess. Ordföranden läser. Det är berättelser, som vittnar om hårda tider, då folket levde under knapphetens kalla stjärna. Därför hade man inte alltid så stor förmåga att hjälpa dem som hade det svårt, ja värre än man själv hade det. Om detta talte följande utdrag från protokoll, fört 1843:”En eldsvåda har återigen lagt största delen av Växjö stad i aska och kronofogden i orten har bett församlingen behjärta den beklagliga belägenhet som stadens invånare befinner sig i och lämna dem något understöd. Om detta skriver prästen i protokollet: ”Någon syntes vara beredvillig att lämna något bidrag men mängdens tanke blev dock den, att de ingenting borde åge till dessa sina nödlidande medmänniskor.”

Året 1844 hölls val till skolmästare. Valet stod mellan klockaren Nils Jonsson och drängen Johannes Svensson. Så föredrogs omröstning, varvid rösterna så utföllo att klockaren fick 5 och 7/8 röst och drängen Johannes Svensson från Gränö 13 1/4 röst vadan drängen förklarades vald till församlingens skolmästare. Vi kan väl bli litet förvånade över att drängen valdes i stället för klockaren, men det kan ju tänkas, att drängen begärde mindre i lön. Möjligen kan han även ha haft fördelen att kämpa på hemmaplan. Vid tillsättning av lärare är det inte ovanligt, att en och annan har lätt för att bli profet i sitt fädernesland.

Man kunde få befrielse från skolgång. Mjölnaren Norman erlade en riksdaler till skolkassan för befrielse från skolgång och skulle han åtnjuta denna befrielse så länge han årligen betalade denna avgift.

Till Gustaf i Ekelid och Carl Jonsson i Fröneskrufs Södergård beviljades tillsammans ½ riksdaler i arvode för besväret med vargarnas inringande vid sista skallgången(alltså 25 öre var).

År 1860 bestämdes det, att det skulle finnas två småskollärare i socknen. Lön 75 riksdaler om året, vilket allt betalades genom statsanslag. De fick hela statsanslaget för att de själva skulle kunna ombesörja sin mathållning. ”Dock så att envar som hade barn i skolan borde av sitt samvete finna sig manade att efter råd och belägenhet ihågkomma dessa lärare med matvaror, men likväl alldeles fritt, så att ingen skulle därtill tvingas och den fattige på intet sätt besväras”.

Vår tids stora problem är att avväga hur mycket vi skall hjälpa våra medmänniskor på andra sidan jordklotet. Då fanns problemet på andra sidan sockengränsen. I ett protokoll daterat 1847 läser vi: ”Då mycket klagan blivit däröver att fattiga från närgränsande socknar i ovanlig mängd översvämmar vår socken, så funno sockenmännen för gott att påminna om vid sockenstämma förut fattat beslut; att envar som hyser utsocknes tiggare över natten bör vara förfallen till böter av tre riksdaler.”

Troll

Fotnot. Folkskolestadgan antogs 1842. Hälleberga kommun gick upp i Nybro kommun 1969.