Nykterhetslöftet

På lördagskvällen tittade vi på Emil i· Lönneberga. Vi såg det där avsnittet om då Emil och hönsen och Griseknoen förtär körsbär som jäst så att de innehåller alkohol. Det är ett omtyckt tema. Många författare har utvecklat det i avsikt att roa läsarna. Albert Engström, Astrid Lindgren, Mark Twain och tre, fyra till, som jag har läst.

 

Albert Engström skriver om de fulla svinen; att de uppförde sig ”ackurat som människor”. Men i TV slutade det hela med att Emil och Griseknoen gick till nykterhetslogen och avlade sitt nykterhetslöfte. Då kom jag att tänka på att jag en gång för många, många år sedan var med i en ungdomsloge och lovade att leva i enlighet med de stadgar, som logen stiftat.

En sådan nykterhetsloge fanns förr i så gott som varje litet samhälle. Säkerligen förde de med sig mycket glädje och nyt­ta och kultur. Ungdomarna fick lära sig mötesteknik och att skriva protokoll och dylikt. Det var många ceremonier, som man skulle gå igenom. En särskild dräkt tog man på sig. Det förekom lösenord. Man hade olika sysslor och uppgifter för medlemmarna.

Bland annat minns jag, att man hade yttre och inre vakt. Det vill säga en person fick stå utanför dörren ute i förstugan till Folkets Hus. Där fanns på den tiden ingen värme så att den yttre vakten fick säkert frysa. Inne i lokalen fanns en kamin. Där var det varmt. Vi sjöng en del sånger. De handlade om fäder, som suttit inne på ölkrogar, medan deras hustru, barn och även häst fått stå utanför och frysa. Fadern söp upp hela sin lön och familjen fick svälta. Sådant förekom säkert både nu och då.

Jag minns särskilt en sång som vi sjöng. Den löd: ”Så samlas vi ånyo häri trofast kamp och id att föra ut vårt sköna verk för nykterhet och frid. Förbrödring är vårt lösenord och kärleken vår tolk vårt mål att kring vår jord få se ett fritt och lyckligt folk”. Men vi småpojkar bytte ut texten litet. Vi sjöng: ”Så samlas vi ånyo här i trofast kamp hos Ihd”. Det var nämligen så att logens ledare hette Ruben Ihd. Han var en snäll och god man och betydde mycket för oss.

Något som var en paradox var att logens medlemmar i sin dagliga gärning i hela sitt liv försörjde sig på att göra glas. Dessa glas skulle användas vid avnjutandet av alkoholhaltiga drycker. Även chefen för glasbruket var nykterhetsman och han var ofta ute och höll föredrag.

En affärschef som köpte glas på vårt bruk, kombinerade glasinköp med nykterhetsföredrag, som han höll i Folkets Hus. Dagen efter föredraget var han på glasbruket och gjorde inköp. Han stod ute i lagret och höll överläggning med chefen. De var en aning missnöjda. Ett nytillverkat glas, som man just skärskådade, visade sig icke hålla måttet. Det var för litet till volymen.

Kamreren vid bruket var med. Han var något av en spjuver och kom med ett försynt förslag. Han sade: ”Vi kanske kan sälja dem till en nykterhetsförening?” Men ingen av de personer, som var inblandade i. transaktionen, visade med en min att de uppskattade hans humoristiska inlägg.

Troll