Luffarliv

Det var i trettiotalets början. Vi var några småpojkar, som lagt några ören var och köpt en islandssill och tagit med oss några potatisar hemifrån. Nu skulle vi upp i Målerås glasbruks hytta och steka våra medhavda livsmedel på glasugnen.

Det var på kvällen. Vi var inte ensamma där. Minst ett tiotal luffare hade sitt natthärbärge runt ugnen. Ibland kunde det vara upp till tjugofem stycken. En del av dem höll på med att koka sina kalsonger i en plåttunna på ug­nen. Kanske ville man därmed ta död på eventuella småkryp, som funnit sin hemvist i benkläderna, som detta plagg ibland brukar heta.

Ett par luffare hade ritat rutor på ett papper och sålunda fått ett bra schackbräde. De hade tagit glasbitar av olika storlekar, som skulle föreställa de olika pjäserna i detta månghundraåriga spel. Nu satt de där och grubblade över sina pjäser.

Ett par av luffarna diskuterade politik. Jag minns att en av dem sa, att ”det är fosterlandskärleken som är upphov till de flesta krigen”. Någon sa, att det är religionen som är upphov till krigen. En sa, att ”Tyskarna är mycket intelligenta människor”.

”Kalle Värmlänning” höll som vanligt på med att skruva på sin evighetsmaskin. Den skulle kunna gå av sig själv. Det var bara ett par kugghjul som fattades. Han såg ut som en profet, som vi har sett dem på gamla målningar. Ett yvigt skägg hade han.

”Vackre Oswald” berättade, att han egentligen hade en fru och tre barn i Skåne. Men han var arbetslös och var tvungen att gå på luffen.

De diskuterade sinsemellan om i vilka hus och i vilka byar och samhällen folk var mest givmilda. Var det fanns något att hämta. Det var stor skillnad på folk och folk.

Ståltrådsmakaren gjorde vispar och råttfällor av ståltråd. Han var filosof. Hyttmästaren på bruket hade djupsinniga diskussioner med honom. Både Kants och Schopenhauers namn nämndes.

En luffare hade fått en fläskbit av samhällets slaktare och i diverseaffären hade han fått ärter. Nu kokade han ärtsoppa på ugnen. Han kallades för Fiskalen på grund av att han alltid berättade om hur han lyckats undkomma olika landsfiskaler, som försökt få fast honom för lösdriveri.

En luffare kunde nämligen åka fast för lösdriveri.

Småpojkarnas idol, när det gällde att berätta historier, var ”Tjusar-Johnne”. Det rörde sig mest om erotiska bravader. Sånt som berättas i Giovanni Boccaccios Decamerone. Boccaccios berättelser har ju givit upphov till en operett, tonsatt av Franz von Suppé. Jag tror, att Tjusar-Johnnes historier också skulle ha kunnat bli en operett.

En historia handlade om när han besökt en bondgård. Bondens vackra dotter råkade bli ormbiten i den kroppsdel, som befinner sig högst, när vi plockar lingon. Tjusar-Johnne hade gjort en hjältemodig insats och räddat flickans liv genom att suga ut giftet med munmetoden.

Alltmedan Tjusar-Johnne berättade höll han på med att steka fläsk i en skopa, som glasbrukets skicklige och hantverkskunnige smed smitt ihop åt honom. Han hade ett talesätt, som han ofta använde: ”Jävligt var de’ värr men nu är de’ förr!”

Till sängplatser använde luffarna de trälämmar, som glasarbetarna sätter upp för att klara sig för värmen från ugnen. De hade vedträn som huvudkudde och påstod, att furu är mycket mjukare att vila sitt huvud mot än gran.

Rätt ofta kunde man få se den långe målarn Persson komma cyklande. Han försörjde sig på att måla tavlor. Därvid målade han minst tjugo tavlor på en gång. Han började med bak grunden, en sjö. Med ett par krokar satte han dit en fågel på varje tavla. Med hjälp aven schablon satte han dit en stuga. På samma sätt målade han en älg. Ibland kunde det bli lite fel på perspektivet, så att älgen råkade få bakbenen på ena sidan sjön och frambenen på den andra. Men vi vet ju, att även moderna stora konstnärer kan måla lite egendomligt ibland, så att de t ex sätter ett öga på stortån och det andra på knäet på modellen.

En handlare sade till Persson: ”Här har du pengar. Köp dej en riktig mössa, så att du slipper frysa.” Då han nästa gång kom cyklande till Målerås, .hade han på huvudet en originell huvudbonad. Han hade investerat pengarna till inköp av pilsner. Han hade delat en fotboll mitt itu. Sålunda hade han åstadkommit en kalott liknande den Hans Högvördighet Påven i Rom brukar bära.

Troll