Vår barndom

När vi äldre talar om hur vi hade det, när vi var små, så tror inte alltid den yngre generationen på oss. De rent av driver med oss och citerar någon film, som gått i TV. Jag tror det handlar om Monty Python, som jag inte ens vet hur det stavas. Det är några som försöker överträffa varandra, beträffande hur svår deras barndom var. Och skildringarna övergår i horribla upplevelser.Vi sitter på varsin säng i ett sjukhus, där jag vårdas för njursten. Jag talar om, att jag hade sju syskon och en fosterbror. Vi hade ett litet ställe med ko och gris. Far var arbetslös ibland. När han hade arbete var lönen låg. Men vi behövde aldrig svälta. Sovlet var ransonerat. Men vi fick alltid mjölk och bröd.

Nästa vittne: ”Vi var fem syskon och bodde på ett litet ställe. Mor dog i spanska sjukan när vi var små. När far gick för att omtala dödsfallet, blev han påkörd av tåget. Vi blev utackorderade på olika gårdar. När man sålde mitt föräldrahem uppstod ett litet kapital. Av detta togs hundra kronor om året till mina fosterföräldrar. När jag var åtta-nio år hjälpte jag till med arbetet i ladugården och andra sysslor, som förekommer på en bondgård. Jag trivdes bra i mitt fosterhem. När jag var fjorton dog min fostermor, och jag begav mig ut i världen. Jag gifte mig med dottern till en bageriägare. Vi har hela tiden utvecklat rörelsen. Nu har min son övertagit, och jag är pensionär. Det allra bästa, som hänt mig, är att jag blev frälst för åtskilliga år sedan. Jag tillhör Pingströrelsen.”

En f d snickare berättar:: ”Jag undrar, om inte jag haft I det värst. Vi var tretton syskon. Min far dog. Mor fick försörja oss ensam. Hon gick och lagade mat i husen. Och tvättade och skurade. Hon fick mat där hon arbetade och fick med sig mat till oss därhemma”.

Längst ner vid väggen ligger en man, som var född i södra Tyskland. Han var tio år, då kriget slutade. Han kom till Sverige, när han var nitton. Första tiden i Sverige försörjde han sig med att diska på restaurang. Han studerade, och har nu ett bra yrke. Han berättar med svag brytning på ett lugnt och sympatiskt sätt:. ”Bombanfallen kom tätt. Innan vi barn gick till sängs på kvällen hade vi lagat till varsin liten väska, där vi hade våra käraste och viktigaste ägodelar. Den stod nere vid sänggaveln. När det blev flyglarm, och det kunde det bli många gånger på natten, nappade vi till oss väskorna och sprang ner i källarvåningen. Min käraste egendom var en leksaksbil, som tillverkats av plåtburkar aven polsk krigsfånge. Dess hjul kunde snurra. Och den hade t o m vingar som flaxade, när den gick. Det var min barndoms enda leksak. Vi barn trodde, att tillvaron alltid skulle förbli, som den var då.

När kriget var slut fanns ingen mat i affärerna. De var stängda. Vi svalt. De vuxna fick inte gå till de amerikanska soldaternas läger. De sände iväg oss barn. Vi tiggde. Sen kunde man bli bekant med någon enskild soldat. Vi tog hem hans kläder. Mor tvättade dem. Vi fick för första gången se och smaka en chokladkaka. Det var gott om mat i de amerikanska förläggningarna. Vi fick mat och även stora bitar av tvål. Mor skar tvålen i skivor och delade upp den till oss, och grannarna fick en del. Bönderna hade mat. Dit gick vi och tiggde. På nätterna gick vi under skydd av mörkret och hackade upp potatis i deras potatisland. Men sen satte de ut vakter”.

Innan vi släcker i salen, talar vi om hur man bäst sköter rosor.

TROLL