Tant Inga

Selma Lagerlöf skrev en gång om sin egen diktning, att hon trodde, att hon aldrig skrivit sådant som kunde påverka folk till det sämre.

Tant Inga - Det synes som om det numera vore på modet att skriva sådant som kan påverka folk till det sämre. Ibland kan det väl vara svårt att skilja på ont och gott. Men nog tycker man att man kan urskilja en del saker i böcker, radio film och TV, som bör betraktas som syndiga. Efter vad vi har lärt oss. Alla kan nog inte med gott samvete säga som Selma Lagerlöf. Vad som är syndigt eller ej, kan alltid diskuteras. Om vi har några åsikter, skall vi liksom Hasse Alfredssons Pastor Jansson akta oss för att framföra dem.

Det är kanske inte på modet att framställa söndagsskollärarinnor som hjältinnor, men jag sitter och i erinrar mig en sådan och vill gärna skriva några ord om henne.

Jag har aldrig sett henne ledsen. Hon är alltid glad. Alltid har hon bråttom. Hon skyndar framåt med snabba steg. Förut arbetade hon på fabriken. Hon hade ett av de sämst avlönade arbetena, men hon var jämt synnerligen belåten. Då hon fick en femöring i ökning på lönen talade hon med många om hur bra det var. Jag är övertygad om att ingen miljonär är så glad då han förtjänat 100 000 kronor. Hennes gamla mor levde då. Den lilla söndagsskollärarinnan hördes ofta yttra: "Vi har det så bra mor och jag. Å, va bra vi har de!"

Nu har hon slutat på fabriken och lever av pension. Hennes mor har gått till den himmel hon alltid läste och vittnade om. Nu är tant Inga, ty hon, heter så, lika nöjd och belåten med sin pension som hon förut var med sin arbetslön. Den, som kommer och säger att pensionen är för liten har inte stora chanser att få medhåll. Hon skyndar med raska steg till. posten och löser ut sin pension och på vägen omtalar hon för alla hur bra hon har det.

Jag tror att tant Inga har haft söndagsskola i minst femtio år. Skull vara roligt att veta hur många hundra barn hon lärt att läsa "Gud som haver" och "Fader vår". Och hur många som har lärt sig "Tryggarekan" av henne. Inte tror jag i att barnen har blivit sämre av det: Snarare tvärtom; Många barn har säkert varit stygga vid henne. Deras uppförande i söndagsskolan har säkert många gånger varit något i stil med vad Mark Twain berättar om sitt deltagande i söndagsskola. Men när de är stygga och bråkiga är det sam om tant Inga inte märker det. Hon är lika glad och god mot alla ändå.

Jag hörde för några år sedan en berättelse, i vilken tant Inga nära när nog framstod som "den barmhärtige samariten". Det var vintertid. En man låg full vid sidan av vägen. Han låg där och lullade och pratade, som folk brukar göra i det tillståndet. För några år sedan hade ju folk ofta den inställningen att den som är full får skylla sig själv. Han skulle inte ha någon hjälp.Någon polis fanns inte i närheten. Man bara drog på munnen åt hans pratande och gick vidare. Precis som de som färdades den där gången mellan Jerusalem och Jeriko. Då kom tant Inga och gick förbi. Hon böjde sig ner och frågade mannen, om hon kunde göra något för honom. Han svarade med sluddrig stämma: "Jo skaffa en halvliter brännvin till mig käring".

Hade det varit en annan människa som blivit tilltalad på detta sätt, hade hon blivit arg och gått. Så var icke fallet med tant Inga. Hon gav sig inte förrän man hade tagit hand om den berusade mannen.

Om det efter denna vår tillvaro finns en annan, där allt är härligt och skönt, så är jag övertygad om att tant Inga får vara med där. Och även om det då finns folk som klagar, så säger dock tant Inga: "Ja har dä så bra så bra här. Jag kunde inte få dä bättre".

Troll