Syskonkärlek

Alltsedan den moderna psykologins barndom har folk skrivit invecklade avhandlingar om vissa psykologiska problem. Bland de problem, som man tycker om att dryfta och lägga ut, handlar om äldre syskons avundsjuka mot yngre.
En liten gosse eller flicka är ensam med mamma och pappa. Så kommer ett yngre syskon till världen. Det barn, som tidigare stått i medelpunkten för allas uppmärksamhet, finner helt plötsligt, att det blivit en andraplansfigur.

fiskbirden - Det påstås, att vissa människor känt livslång antagonism mot yngre syskon. Jag har hört historier om äldre syskon, som hämtat vedträn för att drämma en yngre broder eller syster i huvudet vid ett obevakat tillfälle. Oftast har väl de vuxna sett till, att inga obehagliga saker inträffat.

Att det ligger mycket sanning i forskarnas påståenden har jag själv kunnat konstatera bland mina egna barn. En av mina pojkar var tre år, då han övergick till att bli näst minst. Även om han nu vid fem års ålder ofta visar att han tycker om sin bror, som hunnit bli två år, så visar han dock ofta, alltför ofta, att han på olika vis vill se till att få sin vilja fram.

Den minste krabaten är synnerligen försigkommen och försummar inga tillfällen att skaffa sig fördelar. Rousseau påstod, att barnet från början är ett gott barn med goda tankar och känslor. Det är bara vi vuxna som lär barnet en del onda ting, så att det sedan inte är så gott som det från början var. Jag tror nog inte riktigt på det där. För min del anser jag, att det inte finns något mera egoistiskt än en treåring. Om han själv får så mycket han pekar finger åt, och andra får så gott som ingenting. Då är han nöjd.

Då den lille attackeras av sin tre år äldre bror, använder han till sitt försvar sitt mest effektiva vapen. Han skriker. Högt gäll, likt en fiskmås. Ett öronskärande ljud. Då man hör detta skrik, fruktar man stundom för att göra något desperat.

Den större gossen norpar åt sig bilar bussar, flygplan och traktorer. Han utnyttjar alla tillfällen att igångsätta intermezzon, fast han i synen mest påminner om en liten ängel. Och den lille skriker.

Vilt rusar de vuxna till för att ställa allt tillrätta. De intervenerar under konflikten med sanktioner, uppoffringar och diverse eftergifter. Vi har noterat, att den lille tillgriper skriket under ett ganska tidigt stadium av konflikten. Då han sätter igång med fiskmåsskriket, ser han ibland varken ledsen eller arg ut. Han har ett ansiktsuttryck som en bilförare 'då denne trycker på signalhornet på sin bil.

Då min fru häromdagen fick höra det gälla skriket utanför, skyndade hon till för att avstyra tvisten. Hon frågade den större gossen, varför den lille skrek. Den större gossen svarade: ”Det var inte jag som rörde honom. Det var en älg, som var framme. Fast han har gått nu”.

En annan gång hade han bitit sin yngre bror, så att det syntes två tydliga märken i den lilles finger. Då han fick sin förmaning, sade han: ”Jag kunde väl inte veta, att det var hans finger heller”.

För ett par dagar sedan fick min hustru höra vilda skrik utanför huset. Hon skyndade ut vred i hågen för att se vad det var frågan om. Utanför huset syntes det inte till några små barn. Däremot såg hon fyra fiskmåsar, som slogs om en brödskiva.

Troll